När ambulanssjukvåren började att verka på 1980 talet så var det kanske i första hand de tidskritiska tillstånden som man förknippade med ambulanssjukvård. I dagsläget tar inte dessa tillstånd en lika stor plats, men utgör naturligtvis alltjämt en stor och viktig del av den prehospitala akutsjukvården. Med tidskritiskt tillstånd menas att tillståndets natur indikerar att risken för komplikationer står i proportion till tid till behandling, dvs ju kortare tid desto mindre risk. Exempel på sådana tillstånd är hjärtinfarkt, aorta dissektion, stroke och sepsis . För att vårdkedjan skall bli optimal krävs en samverkan mellan patient, anhörig och sjukvården.
I denna session kommer tre sjukvårdsgrupper att diskuteras: 1) Patienter med bröstsmärtor, 2) Patienter med misstanke om stroke samt 3) Patienter med misstanke om sepsis.
Kristoffer Wibring, Med dr och ambulanssjuksköterska i Region Halland berättar om möjligheterna att identifiera de tidskänsliga tillstånden i myllret av patienter med akuta bröstsmärtor. Vad behöver vi ta hänsyn till vid sidan av EKG när vi står inför patienten? Vilka symptom är viktiga och vad i den kliniska bilden är alarmerande? Vad bör man tänka på på larmcentralen? Vilka verktyg kan behövas i framtiden för att optimera det prehospitala omhändertagndet av patienter med akuta bröstsmärtor.
Annika Berglund, utvecklingssjuksköterska och med dr vid Karolinska Universitets sjukhuset berättar för oss hur identifieringen av patienter med stroke kan optimeras inom den prehospitala akutsjukvården. Såväl på larmcentralen som vid ambulansens ankomst till patienten finns stora utmaningar. Vilka symtom är viktiga att tänka på? Vilka verktyg kan användas? Finns förbättringspotentialer?
Yousef Ingi Tamimi , anestisjuksköterska och doktorand vid Centrum för Klinisk Forskning i Västmanland, kommer att redogöra för det aktuella forskningsläget vad gäller prehospitalt omhändertagande av patienter med misstänkt sepsis. Hur skall vi kunna skilja en oskyldig infektion från det livshotande tillståndet sepsis? Vilka är de viktigaste varningstecknen? Vad bör man tänka på såväl på lamcentralen som när man står inför patienten ? Vilket eller vilka verktyg är de mest lämpliga? Finns förbättringspotentialer?